Shinto - Japanopedia
Shinto

Shinto

Shinto eller shintoism är namnet på den inhemska japanska tron som fanns i landet innan redan buddhismen kom till Japan via Korea och Kina från 500-talet och framåt. Shinto betyder ordagrant “gudarnas väg” och inom religionen tillbeds ett stort antal gudar, traditionellt så många som åtta miljoner, ett begrepp som kallas yaoyorozu-no-kami. Officiellt är strax under 80% av Japans befolkning shintoister. Shinto är dock inte en exklusiv religion – officiellt är ungefär 60% av befolkningen buddhister, så det finns uppenbarligen en överlappning. Värt att notera är dock att dessa siffror baseras på vad som står i födelseattesten och inte på vad man egentligen själv menar att man tror på – en majoritet av japanerna menar själva att de är ateister.

Skapelseberättelse

Bror och syster, Izanagi och Izanami, blev ombedda av världens åtta miljoner gudar att skapa ett land. Izanagi körde ner ett spjut i vattnet, och när han lyfte på spjutet och droppar föll ner från dess ände bildades en ö.

Izanagi och Izanami skapar Japan
Shinto-präst och prästinna

Izanagi och Izanami byggde ett palats på ön och bestämde sig så småningom för att skaffa barn. De utförde en ceremoni och fick två barn, men de hade gjort ett fel under ceremonin och barnen, eller rättare sagt öarna, blev vanskapta så Izanagi och Izanami slängde ut dem. Izanami och Izanagi återupprepade ceremonin utan misstag och födde sedan åtta perfekta öar som bildade landet Japan.

Historia

Det är oklart när exakt shinto uppstod. Eftersom japanerna inte hade något skriftspråk förrän de började låna kinesiskans från slutet av 600-talet finns det inga skriftliga källor att tillgå för den allra äldsta historien.

Shinto var fram tills modern tid inte en egen religion utan samexisterade fridfullt med den japanska buddhismen. När Japan skulle västerniseras skulle också religionerna gå samma öde. “Religion” som koncept hade inte existerat på samma vis som Japan i väst, utan man hade istället talat om olika sekter, eller skolor, inom buddhismen – shinto däremot hade ingen egen världsåskådning.

De flesta religiösa japanska tempel var både shintoistiska och buddhistiska. Det var inte ovanligt på den här tiden att ett buddhistiskt tempel var tillägnad en viss Buddha eller bodhisattva och hade en mindre shintoistisk helgedom tillägnad en specifik gud som ansågs beskydda templet.

När shogunatet störtats och den nya regeringen, på pappret ledd av kejsare Meiji, kom till makten 1868 beordrades snart att man skulle sära på gudar (“kami“) och Buddhor (“butsu”). Tempel och helgedomar fick göra ett val – vill ni vara buddhister eller shintoister? Meijiperioden utvecklade sig till en tid då buddhismen föll allt mer ur modet då man ville vända sig bort från den svaga och besegrade asiatiska kontinenten och istället ville främja det inhemska – och då föll lotten på just shinto.

Snart upphöjdes shintoismen också till statsreligion och blev ett hjälpmedel för att göra japanerna till lydiga och lojala medborgare. Denna form av shinto kom att kallas statsshinto (“State Shinto”) av amerikanerna och förbjöds efter krigsslutet.

Publicerad: . Senast uppdaterad: . (c) Japanexperterna.se