DAIMYO

Daimyo, ordagrant stort namn, är det japanska namnet på de feodal- eller länsherrar som styrde landets olika områden under Sengoku- och Edo-perioderna, fram till [Meijirestaurationen] 1868. Daimyo tillhörde samuraj-klassen, den högsta kasten fram tills kastsystemets avskaffande.

Daimyo rapporterade direkt till shogunen och deras status räknades i koku, vilket var ett mått på hur mycket ris deras land kunde producera. Efter slaget vid Sekigahara delar man också in daimyo i tozama och fudai beroende på vilken sida de stod vid i slaget.