Pachinko är ett flipperspelsliknande hasardspel som är omåttligt populärt i Japan. Spelet spelas i rökiga, trånga och tinnitusframkallande arkadhallar där hundratals maskiner står uppradade.

Själva spelet är simpelt – man betalar för en stor mängd stålkulor som man häller i maskinerna som man sedan genom reglage får igenom vissa områden i maskinen för att vinna än fler kulor. Vid vinst byts dessa kulor ut mot en present som sen byts ut till kontanter, vanligtvis via ett hål i väggen brevid pachinkohallen. Varför så komplicerat? Jo, för spel om pengar är nämligen olagligt i Japan men eftersom det på pappret är olika företag som sköter varje steg ser den japanska polisen mellan fingrarna.

Pachinko är en fullständigt enorm marknad – rekordåret 1995 hade den årliga intäkter på 31 biljoner yen, då 29 miljoner japaner spelade pachinko, ungefär en fjärdedel av befolkningen. Sen dess har lagar som begränsar vinsternas storlek gjort att marknaden minskat – nu spelar “bara” ca 10 miljoner japaner pachinko åtminstone en gång i månaden i någon av landets 11 000 pachinkohallar, och den årliga omsättningen är 19 biljoner yen – fortfarande mer än hälften av Sveriges BNP.

Pachinkospelandet är dock i en sorts laglig gråzon och ofta är yakuzan, den japanska maffian, inblandad i affärerna. Många spelhallsägare är dessutom etniska koreaner och en del ekonomer menar att pengar från dessa spelhallar som smusslas hemåt troligen är Nordkoreas enskilt största inkomstkälla. Trots det är flera stora och internationellt kända japanska företag som Sega Sammy och Konami inblandade i marknaden, även om de bara utvecklar själva maskinerna och inte driver egna spelhallar.